A little bit of Oskar

Jag kom precis hem. Trött och jävlig. Som en zombie tågade jag in på mitt rum och där ligger...
ETT PAKET!
Det finns ingenting som gör mig så gladare än just det. Ett paket. På min säng. En torsdagskväll.
Vad det sedan råkar vara i paketet spelar mindre roll. Det är för mycket tejp för att jag ska orka öppna.
Just nu är paketet perfekt. Det ligger där i en dimma av mystik, och frågan ekar i mitt huvud "Vaaaad kan det vara??".
I skrivande stund, när jag sitter här och filosoferar om paketet, så kommer min bror in rusande på rummet.
Han ser paketet och lyser upp. Han ser ut som ett svältande afrikabarn som lagt sina beniga fingrar på ett mögligt brödstycke.

Och där försvann mystiken och spänningen som nyss hade ett sådant mäktigt tag om mig. Johan lyckades, efter mycket slit, få upp paketet. Det var ett tangentbord och en mus i det. Av någon anledning gillade jag det bättre som ett vanligt kartongspaket omfamnad av metervis med tejp.

På tal om paket, känns det inte som att de där som slår in paketen på posten osv är onda.
Bland de ondaste i världen faktiskt.
De sitter där i sina mörka hålor med ett tangent bord och ett stycke kartong.
När de fått in tangentbordet i kartongen så börjar de tejpa.
Och jävlar vad de tejpar. Som att en tanke greppat tag om deras förnuft och tvingar dom att tejpa varv efter varv runt paketet. "Baara... ett.... varv... TILL!!!". Sedan skrattar dem. Maniska, omotiverade skratt som ekar på de ödsliga posten kontoren.